Vilken dag alltså.. och då menar jag verklige VILKEN DAG!

En av de bästa dagarna i mitt liv, nästan.
Börjar med att jag cyklar till skolan. Väl framm inser jag att mina nycklar är hemma vilket betyder att jag inte kan låsa cykeln. Efter en påbörjad färd hem, men avslutad, biancas hopp om att hitta ett lås till mig och en trevlig stund ute i regnet, så kommer min mamma med mina nyklar. 30 minuters försenad till lektionen, men (!) en låst cykel.

Dagen flyter på och jag slutar tidigt. Vandrar lite på stan och drömmer mig bort bland skor och skjortor. Hälsar på mormors jobb och dricker choklad samt disskuterar bla. ekonomin inför jul. Suck
Fortsätter vandringen på stan och hittar världens skor. Pröva jeans lite överallt, sitter så sjuk dåligt. Vart tog modet vägen?

Nu till det intressanta.. Mamma ringer
M: vad gör du?
J: Inget.. går på stan, allt är så dyrt :( Har inge pengar
M: Okej.. du har fått nå betalning här
J: VAAA? Nej jag har fan inte beställt nått.
M: Men inte så.. utbetalning. Får jag öppna?
J: okej..
Tystnad..
M: Du har fått stipendiumet !!!!!!!!

Japp. Det är sant. Jag hade själv glömt bort det. Förra våren sökte jag och bianca ett stipendium på ganska så många laxar, då vi har skilda föräldrar. Framtiden för detta stipendium såg dock inte så ljust ut. Sommarn gick, inget kom. Hade glömt bort det.
Och så idag.. idag.. idag.. idag är den bästa dagen! Jag är så himla tacksam och glad så ni anar inte. Tack tack tack. Ikväll ska jag laga wook och äta chips. ÅH!

ps. Bianca fick också det! grattiz. Nu blir våra morfäder glada på oss. ds